Ja, man kan ju undra hur den rubriken går ihop egentligen. Faktiskt så gör den det, men det är mest för att jag tänkt skriva om båda ämnen, och faktiskt också för att jag nästan kan känna lite av båda känslorna på en och samma gång.

Ångest. Tänk här höst, skola och annat som man tvingas göra utan att ha varken motivation eller ork. Det handlar inte bara om själva skolan utan även pressen från alla håll att bli färdig. Det finns så mycket jag vill med mitt liv just nu, och en av de saker jag INTE vill göra är plugga. Jag har massor med idéer jag skulle kunna, och egentligen vill, förverkliga. Tyvärr kommer skolan och andras krav först. Jag orkar helt enkelt inte med allas tjat och allas ständiga kommentarer om "är du inte klar snart" och att hela tiden få höra om hur viktigt det är att jag blir färdig så snart som möjligt annars kommer jag aldrig kunna bli nåt. Jag hör själv hur löjligt och litet det låter när jag skriver det, men det är svårt att sätta ord på vad som egentligen sägs och menas. Jag får helt enkelt känslan av att mitt liv inte är mitt eget, att jag inte kan ta ansvar för mig själv. Jag vet vad som vore bäst att göra, men jag vet också vad det resulterar i och hur det får mig att må. Ingen som inte lever tätt inpå mig kan förstå vad jag går igenom under en termin med måsten och ångest. Ingen kommer heller förstå. Jag vill inte plugga, jag är trött på det, jag har ingen motivation, ingen ork och vet inte längre om det är vad jag vill. Det får mig att må skit och det är så opassande just nu. Men jag måste. Måste måste måste. Blä. Redan nu vet jag att folk kommer skriva "ryck upp dig" och "tänk positivt", så jag ber er helt enkelt att låta bli. Jag är mycket positiv och glad just nu, men inte kring det här ämnet, så jag ber er acceptera det.

Så till något roligare. Glädje. Det här är vad jag ständigt och jämt har känt i flera veckors tid. Det handlar inte enbart om att jag har haft semester. Självklart har det varit alldeles fantastiskt att få vara ledig, rå om mig själv och min älskade och göra massa mysiga saker, men även vardagen är underbar just nu. Jag är i nåt sorts stadie där allt är i harmoni. Mitt liv är balanserat. Å ena sidan jobbar jag heltid ett par veckor framöver och njuter på kvällarna av att knåpa med höstens smyckeskollektioner som jag också fotar och trixar med. Jag ser riktigt fram emot att få släppa nya smycken och hoppas verkligen att de kan bli uppskattade. Jag är lycklig just nu. Jag jobbar och jag skapar. Jag är kär och jag mår bra i mig själv. Av någon anledning har mitt självförtroende stigit avsevärt de senaste veckorna. Jag tror på mig själv och känner att det här är vad jag vill. Jag slipper ångesten som skolan ger. Det har varit så värt att slippa plugga, för då får jag känna hur det är att må bra. Varför ska jag ens tillbaka till den där skiten egentligen? Alla pratar ständigt om att det "bara" är ett halvår kvar. Om man inte sitter i den här sitsen förstår man nog inte att ett halvår inte alls är ett halvår för mig..Men hur som helst. Jag fokuserar på nuet (förutom mitt lilla ångestinlägg här ovan), jag trivs. Jag älskar min fantastiska sambo och ha friheten att både jobba och driva företag. Jag tänker fortsätta leva i nuet och hoppas kunna skjuta upp det tunga i några veckor till.

Jag vill fortsätta vara såhär lycklig. Punkt.