Den här veckan (från och med idag fram till söndag) erbjuder Joona.se 15% rabatt på det populära namnhalsbandet Purified. Dessutom har vi även ett nytilskott i kollektionen Purified med smycket Purified Circle som du får 5% rabatt på om du anger koden PC5 den här veckan.

Välkommen in i webshopen med din beställning.

Städning inspirerad av Nevnarien.

..and here's what I do. Mandalas. Lots and lots of Mandalas. Focus on the Mandalas. They will help you through anything for sure.

Jag är extremt fotosugen. Jag vill bara ta med mig kameran och fota massor, men jag vill inte fota blommor, natur och andra liknande saker. Jag vill fota människor. Personer jag inte tidigare fotat, prova nya idéer, tankar och vinklar. Har några personer som skulle kännas superkul att fota, vi ska bara bestämma tid först och vänta på bättre väder än regn.

Medan jag väntar på bättre tider och väder tänkte jag visa en av mina små vitsippor jag fotade för cirka två veckor sen när jag rastade min kamera för första gången på flera månader. Frukosten är avslutad och studierna tar vid. Hemtenta nästa vecka och jag känner mig inte redo. Har över 1500 sidor jag måste läsa innan tisdag, och dessutom jobbar jag samtidigt så det gäller att planera. Sätter upp ett mål varje dag som jag måste nå. Håll tummarna för mig :)

Nu finns ett nytt namnsmycke i webshopen - Purified Circle. Detta är, precis som Purified ett handgjort namnsmycke av finsilver. Beroende på namnens längd kan du skriva upp till tre namn/ord, vanligast är ett eller två namn. Läs mer om smycket här och använd sedan kontaktformuläret för att beställa.

Jag har verkligen funderat mycket på det här med yrkesval. Vad vill jag egentligen? För varje dag jag jobbar som lärare tvivlar jag på om det här är det jag verkligen vill. Så mycket ansvar, så mycket jobb och så tungrott och väldigt få "belöningar" och dessutom dåligt betalt. Kanske har mina tankar att göra med att jag jobbar med "fel" ålder just nu, men jag känner verkligen att det här inte känns rätt. Troligen kommer jag på andra tankar så snart jag jobbar med den ålder och de ämnen som inspirerar mig och som jag kan och behärskar bra. Allt-i-allo lärare för en lågstadieklass har nog aldrig varit riktigt min grej egentligen.

Jag saknar gymnasiet, det vill säga att jobba på gymnasiet. Jag saknar att inspirera gymnasieelever i engelska. Just nu jobbar jag i en oerhört krävande klass som skrämmer vikarier som kommer in och jobbar, just för att de aldrig sett en liknande klass. Jag är "bara" resurs men tar ändå alla fighter och jobbar stenhårt med att få rätsida och struktur. Jag är dränerad på precis all energi när jag kommer hem på kvällarna. Att laga mat känns fruktansvärt tungt, att ta hand om hushållet i övrigt är inte ens att tänka på, till råga på allt ska jag dessutom nästa vecka skriva en hemtenta som ska skrivas på heltid. Det innebär att jag pluggar hela kvällarna nu, och sitter med näsan i en bok så fort tillfälle ges. På bussen dit och på bussen hem, på raster, när jag kommer hem, efter maten. Jag är slut, helt slut. Jag orkar inte, men jag måste bli klar med utbildningen och har inget val, förutom att inte bli klar, och det känns inte som ett alternativ, vad jag än väljer att göra sen.

Nu finns det självklart helt underbara elever också, och dessutom har jag chans att jobba på fritids ibland också, vilket är mycket trivsamt. Men de dagar jag jobbar enbart i klassrummet är jag totalt dränerad och spenderar kvällarna (i vanliga fall, inte den här veckan och nästa) till att samla på ny energi genom att vara kreativ, jobba med smycken och smyckesbeställningar. Jag lever för kreativitet.
Nu ska jag återgå till pluggandet, sen är det matdags.

Jag gissar att alla har hört uttrycket "when you love someone you let them go". Det finns en relation i mitt liv som jag alltmer börjar släppa taget om. En relation där jag börjar ge upp allt hopp. En relation som sårar mig om och om igen när jag inser att jag aldrig får vara speciell eller betyda något särskilt. Ibland önskar man så innerligt att man fick stå en person nära. När man sedan inser att de enda gånger man betyder något är när personen i fråga behöver hjälp eller inte mår bra, då förstår man snabbt att det är en ganska destruktiv relation. Idag slog det mig. Jag orkar inte försöka längre. Jag orkar inte hålla hoppet uppe och hoppas att jag en dag blir sedd. Det spelar ingen roll hur mycket jag ställer upp, det spelar ingen roll hur mycket jag försöker. Jag är och förblir osynlig. Jag är och förblir den person som hamnar längst ner på prioritetslistan. I'm a nobody. Det gör så ont i själ och hjärta att försöka kämpa för en relation som aldrig kommer finnas. Här och nu tänker jag göra mitt bästa för att ge upp. Jag har försökt, alldeles för många gånger. Men hur jag än vrider och vänder på det så kommer jag fortsätta vara en nobody.

Om du önskar göra en beställning till mors dag är sista dagen att göra detta på tisdag 25/5
Välkommen in i webshopen för att göra din beställning :)

Nu har jag inhandlat snacks och diverse godheter till smyckespartyt imorgon, displayerna med smycken är så gott som klara även de :) Nu är det grillningen i parken som gäller!

Jag vet verkligen mina gränser. Jag känner mig själv och vet vad som är bäst för mig. Jag kan läsa min kropp, mina reaktioner och vet när jag borde sluta. Sen att jag inte alltid kan sluta när jag behöver har inte med mig att göra, är ingenting jag personligen kan påverka. Idag har jag legat utslagen med migrän och magont hela dagen. Är så trött på dessa fysiska symptom som egentligen betyder så mycket annat. Hur som helst har dagen idag varit en av mina bästa på länge. Jag har fått tid att återhämta lite mer kraft, tillräckligt för att klara veckan ut och få njuta av en härlig helg. Dessutom känns det så fantastiskt bra att få visa upp mina smycken på smyckespartyt och jag hoppas att alla som sagt ja kommer :) Sen hoppas jag såklart ha den fantastiska turen att få träffa min syster som kommit hem en sväng från Norge. Ska se om hon hinner prata en sväng ikväll så jag vet ifall jag får se henne. Nu ska jag börja med maten, spagetti och köttfärssås. Troligtvis kommer denna intas på balkongen en solig dag som denna då jag legat inomhus och tyckt synd om mig själv.

Glöm inte att anmäla er, idag är sista anmälningsdagen till söndagens smyckesparty :)

Får jag bjuda på ännu en bild på charmtrollet herself? Jag ser verkligen fram emot nästa barnfotografering jag får göra. Vem det blir på vet jag inte än. Kanske Emil, kanske Kasper. Det beror på var jag befinner mig och när tiderna passar. Mitt fotosug har kommit igång på allvar igen och det känns sååå härligt. Jag önskar bara att jag kunde ta betalt för mina fotograferingar och på så vis skaffa mig bättre fotoutrustning så att jag kan utvecklas på det sätt jag vill. Jag har idéer och visioner men inte utrustning så jag klarar det.

Nu ska jag krypa ner i sängen efter en dag med klassen på Himmelstalundsfältet som varit full med rollspel och hällristningar. Hoppas ni alla får en trevlig morgondag, själv bjuder min dag på möten och städning. Önskar att jag kunde sätta mig ner och rymma alla måsten för några veckor..Även om jag gärna stänger ute dem så finns de hela tiden där och skapar mer stress. Och bara det här med c-uppsats och allt jag "borde" ta tag i..Jag vill fota, jobba med min webshop och arbeta kreativt och med sådant jag mår bra av. En framtid som smyckesdesigner och fotograf kommer troligen alltid bara stanna i drömmarna, tyvärr.