Det är fredag och jag har avslutat min allra första vecka på nya jobbet. So far so good kan jag tala om. Det är riktigt mysigt och trivsamt, och det är givande att jobba med så små barn och samtidigt underbart att ha lite kontakt med de äldre barnen under öppning och stängning, samt på gården. Ärligt talat börjar jag allt med fundera på varför i hela friden jag ens har tänkt tanken på att jobba med barn i skolåldern. Från allra första början ville jag söka förskollärarprogrammet men bestämde mig för att inte göra det eftersom jag så lätt fick ont i ryggen. Den lilla pyttiga detaljen gjorde med andra ord så att jag inte valde det mitt hjärta hade bestämt sen gymnasiet, kanske ännu tidigare ändå.

På kvällarna har jag spenderat tiden till att packa beställningar till Änglabud samt lite pärlor och smyckesdelar som jag sålt för att bli av med lager jag inte längre använder eller anser vara min stil. Då kan jag få in några kronor och låta någon annan ha lite nytta och nöje av det jag en gång köpt.

Min kreativitet har väckts till liv igen, och mycket har jag att tacka mitt underbara makroobjektiv för, det är nämligen så kul att se resultatet. Jag älskar att fota smycken med det objektivet helt enkelt. Här är en av vårens nyheter som kommer hamna i webshopen framöver.

Nu ska jag gå och göra i ordning middagen som ska intas innan det är dags att tvätta. Tyvärr är kvällstid numer den enda gång vi har möjlighet att tvätta och det är också då alla andra tvättar = mycket svårare att få tid. Vem vill tvätta en fredagkväll liksom? Ingen, och det förklarar ju också varför det fanns tid då. Hoppas allt är bra med er och att ni får en fin helg :)

Idag har jag alltså jobbat första dagen på mitt nya härliga jobb. Det var underbart att träffa alla härliga ungar och personalen fick mig att känna mig varmt välkommen. Snygg fick jag dessutom vara när vi var ute på gården, i en härligt läcker turkos jacka, I love it!
För mig har dagen handlat om att skapa relationer, lära mig namn och hitta och sätta mig in i rutiner. Imorgon är det dags för första öppningen, dock tillsammans med annan personal då det handlar om flertalet barn jag aldrig träffat förut, på onsdag blir det stängning för att lära mig även de rutinerna. Kanon kanon!

Här hemma blev det någon form av svamp -och salaminachos på kvällen. Fick ett infall att testa något nytt. Det förvånar säkert inte någon att jag somnade på soffan i en och en halv timme efter maten. Nu ska jag ta tag i lite beställningar som trillat in via Änglabud i helgen och under dagen. En to-do lista ligger brevid mig här på skrivbordet och visst är det en härlig känsla att bocka av saker på en sån lista. Har dessutom lite smyckesdelar till försäljning också för att jobba mot en ny kamera. Några hundralappar har slunkit in där och jag ska ta tag och rensa lite så får vi se när det tillkommer lite mer hundralappar där. Självklart ligger pengarna på sparkontot istället för lönekontot. Även om det bara handlar om några ören i ränta så är varje öre varmt välkommet.

Smyckena på bilden är en av vårens nyheter som kommer hamna i webshopen om cirka en och en halv vecka efter reaslut och inventering är klar. Jag har bestämt mig för att under det här året tacka nej till eventuella specialbeställningar och istället rikta in mig på att tillverka fasta kollektioner. Att arbeta heltid och även leva ett liv är ingen lek, och även om många kanske inte tror det så tar det tid att designa, bygga upp och tillverka smycken, speciellt lång tid tar specialbeställningar. Därför kommer jag rikta in mig på att ha specifika kollektioner i år istället, det kommer passa mig och mitt arbete allra bäst. För jag vill ju såklart inte stänga igen eftersom jag älskar att göra smycken :D

Glöm inte att besöka rean här. Sista dagen för betalning är torsdag för vi skickar inga ordrar efter fredag då inventering sätter igång och webbutiken tillfälligt stängs ner.

Jag vill bara tala om för alla som eventuellt undrar att det är fullkomligt normalt att stiga upp på morgonen, hämta kameran och sätta sig vid köksfönstret för att fota iskristaller. Bara så ni vet. Varför göra sig i ordning för sin allra första dag på nya jobbet när man kan fotografera liksom? Allvarligt talat så var jag dock uppe en timme innan jag skulle iväg, så det går knappast någon nöd på mig. Nu dricker jag mitt te i lugn och ro, sen blir det tandborstning och påklädning.

Det här blir nog en bra dag *peppar peppar*. Det var alldeles fantastiskt att vakna och se att det nästan var helt ljust! Våren är på väg and you got to love it! Dessutom känner jag mig lugn och avslappnad och väldigt förväntansfull. Det blir mycket nytt idag, men det ska bli så spännande att uppleva alla rutiner och alla barn.

Bäst att jag går igenom listan på allt jag kan tänkas behöva idag, så som termobyxor, inneskor, etc. Alltid glömmer man väl något sin första dag när man är sådär lite extra nervös.

Imorgon kliver jag in i en helt ny värld. Imorgon kliver jag in i rollen som barnskötare på ett föräldrakooperativ, på en småbarnsavdelning. Det blir många nya ansiktet, nya rutiner och varierande uppgifter. Jag är alldeles tokigt nervös och pirrig i magen, men såklart också väldigt förväntansfull. Det ska bli riktigt roligt och jag ser verkligen fram emot att börja. Jag ser fram emot att träffa och lära känna all personal och alla barn.

Jag räknar med att vara helt däckad av trötthet första veckan, med tanke på allt nytt. Därmed försöker jag få gjort så mycket vettigt här hemma som möjligt. Igår blev det avfrostning av frysen, vi rensade ut en hel bokhylla och plockade ner den, dessutom har vi rensat och städat lite varstans. Idag köpte vi färg till två stolar som ska målas om och nu ska det dammsugas och svabbas i hela lägenheten. Självklart blev det lite söndagsfika också bestående av chailatte och saffranslängd med vit choklad. Nu har vi fyllt på energidepåerna att fixa det sista.

Håll tummarna för mig imorgon :)

En rejäl rea i webshopen för att rensa ut inför kommande nyheter, passa på, det gäller bara till på torsdag :) Så kika in här om ni vill fynda bland allt härligt - Joona.se

Joona.seJoona.seJoona.seJoona.seJoona.seJoona.seJoona.seJoona.seJoona.seJoona.se



Joona.seJoona.seJoona.seJoona.seJoona.seJoona.seJoona.seJoona.seJoona.seJoona.se

Om mindre än en vecka är det dags att börja nya jobbet. Idag har jag varit nervös så det skriker om det, speciellt med tanke på att jag de senaste nätterna drömt mardrömmar om hur det ska bli. Nu tror jag inte alls det kommer bli som i drömmarna, men jag antar att det är så det undermedvetna jobbar med nervositeten jag känner. Jag är övertygad att det kommer bli finfint men det känns såklart också tråkigt att lämna alla underbara barn jag tagit hand om den senaste tiden. Visserligen får jag träffa massa nya härliga barn, så det går väl inte någon jättenöd på mig. Dock finns det en liten grabb jag jobbat med som alltid kommer ha en speciell plats i mitt hjärta, så är det bara.

Dagarna spenderas åt att jobba, minst sju timmar per dag den här veckan, men troligen mer. Skönt. När jag slutar jobbet tar min hobby vid, jag är nämligen inne i en virkarperiod och gör inte annat än virkar känns det som. Skönt är det hur som helst. Avslappnande, inspirerande.

Tränar gör jag fortfarande varannan dag, med Jillian. Igår satte jag dock på work out mode på Dance Central (Kinect) och körde det i fyrtio minuter eller så. Det gäller att variera träningen för att behålla det roliga. Jag försöker tänka på vad jag äter om dagarna (även om det ikväll blev godis som blev över från gårdagen). Ikväll orkade jag inte med något överavancerat så därmed gjorde vi oss lite hamburgare och slängde ihop en sallad. För att hamburgarna skulle bli något roligare hade vi även på lite vanlig ost, tomat och mozzarella. Mums! Enkelt, snabbt och gott, that's the way to do it. Eftersom jag inte gillar hamburgebröd var det perfekt att äta sallad till istället, och med osten på det blev det dessutom mycket mättande.

Nog pratat för idag, ögonlocken kan inte hållas uppe länge till.

Jag sitter nu med näsan ner i en tekopp med ljuvligt doftande grönt te för att försöka förhindra den fruktansvärda stanken av askkopp som spridit sig i vår lägenhet under de dagar vi varit borta. Det känns som om en storrökare har tagit vår lägenhet i besittning medan vi varit iväg. Fruktansvärt.

Vi hade det här problemet för några månader sedan och pratade med hyresvärden. När hantverkarna var här och skulle täta våra fönster och titta till ventilationen sa de att det redan var fixat. Det här får mig då att undra hur i hela friden det kan ha kommit tillbaka igen, och den här gången tio resor värre? Det stinker i hela lägenhet och ger mig huvudvärk och svårigheter att andas. Inte nog med att jag ofta "tvingas" må dåligt av att vistas utomhus eftersom att alla i den här stan tycks röka, dessutom måste jag stå ut med det hemma. Ärligt talat är jag så FRUKTANSVÄRT TRÖTT på alla egoistiska rökare! De står och bolmar på perronger och bland stora folkmassor som om de ägde världen. Människor har astma och många (inklusive mig själv) mår otroligt dåligt av cigarettrök. Ingen får ut något positivt av att förpesta andra människors tillvaro.

Just nu bryr jag mig inte om att jag trampar andra på tårna för det är så tröttsamt att år ut och år in trippa runt på tå för att inte uppröra de "stackars" rökarna som är fast i träsket. Motargument i enorma mängder kastas mot en så fort man öppnar munnen och säger något negativt om de som röker. Faktum kvarstår att rökning är hälsovådligt, inte bara för den som själv röker utan även alla i omgivningen. Jag ser människor överallt som röker, men det som gör mig mest upprörd är de som röker kring sina barn. När jag ser en rökare på stan och är ute med något av barnen jag har hand om tar jag långa omvägar för att riktigt markera att det inte är okej. Tänk lite på alla medmänniskor herregud! Usch vad upprörd jag är nu, och det här var droppen. I flera dagar har det blivit värre och värre, både ute bland folk och här hemma, så nu rann bägaren över. Sluta förpesta andra människors liv, tack!

Balkongdörren står vidöppen och det enda resultat vi får ut av det är istället en iskall lägenhet, och vad ska det vara bra för? Vädra tycks inte heller hjälpa..

Den här bilden är något som inspirerat mig otroligt mycket idag, bilden är en skärmdump från en av mina favoritbloggar Helt Enkelt. Eftersom ni inte ser tillhörande text kan jag meddela att personen bakom bloggen har köpt en enkel bok med papper i där hon tänkt klistra in sin favoritbild varje månad. Det här är defintivt något jag vill ha efter då jag vill fota mer kreativa foton. Nu blir det mest på smycken och mat. Borde vidga mina vyer något känner jag.

Har precis avslutat ett yogapass och är helt slut, speciellt i armarna. Vi har ingen frukt hemma vilket jag gärna hade velat ha nu såhär efter ett träningspass. Inom 45 minuter bör vår mat levereras, så vi hoppas att detta sker, då kommer det även lite frukt som jag tänkt mumsa på.

Ikväll har vi för första gången provat något helt nytt vad gäller att shoppa. Vi har nämligen handlat mat på nätet. Det är ett utspritt och välkänt fenomen i USA, men inte alls lika vanligt i Sverige. Jag har sett dessa lastbilar åka runt i Stockholm vid ganska många tillfällen och tyckte att det kunde vara häftigt att testa hur pass bra det fungerar.

Vi har beställt allt från mejerivaror till kött, grönsaker, etc, så det ska verkligen bli spännande att se vad som hittar hem till oss. Imorgon kväll vet vi mer. Vissa anser säkert att det här är helt uppåt väggarna, men själv tycker jag det är alldeles fantastiskt om det skulle fungera. Med tanke på att vi alltid veckohandlar så blir det ju en del att bära, och utan bil blir det rätt tungt ibland. Första gången är det dessutom gratis frakt hem så det känns lite extra bra, annars går frakten på 85 kronor.

Är det någon som har testat det här förut? Jag vet ju att matkassen (exempelvis Linas matkasse) är väldigt stort, så egentligen är det ju inga som helst konstigheter att plocka ihop sin egen matkasse och få den hemkörd. Det är ju faktiskt samma sak egentligen, förutom att vi inte får färdiga recept och planerade middagar, det arbetet får vi göra själva.

Jag ser fram emot imorgon kväll :)

Förra inlägget handlade ju så smått om att fotografera barn, och i och med att jag är lite insöad på det just nu tänkte jag visa min favoritbild från 2011, som är på just ett barn. Bilden är tagen i Seattle, på min kära systers ena värdbarn Abby. Den här bilden representerar den genre jag älskar att fotografera, nämligen barn som är totalt omedvetna om att en kamera riktas mot dem. Jag älskar att fota barn lite på avstånd för att fånga deras äkta förtjusning och härliga känslor i det de befinner sig i. Det finns nog inget som slår det. Man blir själv alldeles lycklig av barnens naturliga och spontana beteende och det gäller att vara försiktig om man ska lyckas fota dem i detta tillstånd. Så fort ett barn får syn på kameran blir han/hon genast ett helt annat barn, på gott och ont.

Att vara på den där stranden tillsammans med min syster och hennes två värdbarn var så härligt, men att se lyckan när Abby sprang omkring vid vattnet, det var oslagbart. Jag är så otroligt lycklig över att ha lyckats fånga den lyckan på bild. Så här har ni alltså min favoritbild från år 2011. Jag hoppas år 2012 blir ett härligt barnfotograferingsår. Jag har ju turen att känna lite härliga människor med barn, och de låter mig gärna låna deras barn för att fota lite, vilket jag såklart uppskattar mycket :) En dag kanske min dröm blir verklighet, att få fotografera barn som "riktig" fotograf.

För de som följt den här bloggen är det väl kanske ingen hemlighet att jag tycker mycket om att fota. Jag sitter här nu i mörkret som omsluter mig och har sån sjuk fotoabstinens! Att fota inomhus är ju, som de flesta fotografer vet, inte så mycket till alternativ nu såvida man inte fotar mitt på dagen och har ett rum med myyycket ljusinsläpp. Visst, att höja ISO:t är ju så klart fullt möjligt, men inte det bästa man kan göra, åtminstone inte med min nuvarande kamera som är helt okej upp till 800 ISO, men däröver inte är allt för rolig att leka med. Vid den här årstiden måste jag använda minst 1600 ISO när jag fotar inomhus, om jag inte har stativ förstås. Problemet är bara att jag älskar att fota människor, och framför allt barn, allra allra mest. De rör på sig, så oavsett om jag har ett stativ eller ej blir bilderna inte särskilt imponerande. Jag klurar på det här nu.

Den här underbara boken fick jag i födelsedagspresent från min kära far och det finns massvis med inspiration och härligheter att hitta här i. Kanske finns det även lite tips på hur man går runt mitt problem, utan att köpa in dyr utrustning. Reflexskärm är ju förstås ett alternativ som är så gott som något, och i vissa fall fungerar det fint.

Nu tänkte jag krypa upp i gungstolen och läsa lite i den här härliga och inspirerande boken :)