Min uppväxt

En snöig natt i mitten av december 1985 föddes en liten flicka som fick namnet Linda, den lilla flickan var ingen mindre än jag. Jag har alltid varit en nyfiken person, vilket märktes redan vid födseln eftersom jag så gärna ville se världen utanför mammas mage att jag kom ut 35 dagar före beräknad tid.

Efter mig följde en rad syskon, två som jag fått privilegiet att växa upp tillsammans med, men också en som jag inte minns särskilt mycket av då hon dog mycket liten, när jag fortfarande var enbart några år. De flesta som har syskon vet vad syskonkärlek står för. Bus, kiv och bråk på hög nivå, så har det alltid varit i min familj bland oss syskon. Till och med i vuxen ålder. Kärlek har såklart också varit väldigt viktigt, och om någon varit elak mot mina syskon har det gjort riktigt ont i mig. Jag älskar dem över allt annat.

Tragedi och utveckling

Två händelser i mitt liv har präglat mig som människa, mer än någonting annat har gjort. Den första, och mest hemska upplevelse någonsin var då jag elva år gammal förlorade min mamma i en hjärtinfarkt. Från att ena dagen verka må helt bra, till att dagen därpå ligga i en koma som hon aldrig skulle vakna upp ifrån. Den 25 mars 1997 är en dag fylld av svåra, tunga och ledsamma känslor, precis som varje år då det datumet återkommer och påminner om allt som hänt. Som 23-åring innebär detta att jag levt mer än halva mitt liv utan min mamma. Det finns mycket jag önskar att hon fått uppleva, se och höra. Jag tänker ofta på henne och hur mycket jag önskar att hon fortfarande fanns i mitt liv, min älskade mamma.

Den andra händelsen som präglat mitt liv är betydligt mer positiv och handlar om självständighet, glädje och underbara erfarenheter, utöver det vanliga. Jag pratar om mitt år som utbytesstudent i USA 2003-2004. Jag var "on top of the world" och trivdes så otroligt mycket med vänner, familj, skola, aktiviteter, ja, till och med mig själv. Jag kan se tillbaka på det livet med glädje. Tack vare min resa dit fick jag lära mig att jag har ett värde som människa.

Viktiga personer i mitt liv

Självklart finns även andra saker som präglat mitt liv och gjort mig till den jag är idag. Min pappa har varit en oerhört viktig del i mitt liv och någon jag alltid sett upp till. När mamma gick bort stod han ensam kvar att ta hand om tre barn, ett hus och heltidsjobb. Han har kämpat, funnits för oss och verkligen gjort ett enormt bra jobb med att uppfostra oss. Hade det inte varit för honom hade jag inte varit den jag är idag. Många av mina åsikter, min drivkraft och det faktum att jag har många drömmar att sträva mot, har jag att tacka honom för. Jag älskar min pappa och allt han gjort för mig.

En annan person som betyder otroligt mycket för mig, och som kom in i mitt liv oktober 2005, bara någon månad efter att jag flyttat till Norrköping, är min älskade sambo. Vi är nästan varandras raka motsatser, och det är underbart! Jag hade aldrig klarat av att leva med mig själv :P Jag har lärt mig så mycket av honom, och han är den mest positiva och glada människa som finns, och såklart även den mest omtänksamma. Han ställer upp i alla situationer och bryr sig verkligen om mig. Han har lärt mig att tänka efter innan jag gör saker och även fått mig att bli en lugnare människa och mer trivsam i mig själv. Jag älskar honom högt över allt annat. Han är ovärderlig, och han är den person jag vill leva resten av mitt liv med!

Jag just nu

Nu har jag berättat om saker som hänt runt om i mitt liv, men kanske undrar ni också vem jag är idag? Förutom att jag bor i Norrköping tillsammans med min sambo så kommer hösten ägnas åt studier. Det är dags att inleda mitt sista halvår på lärarprogrammet Linköpings Universitet, Campus Norrköping. Vid sidan av studierna ägnar jag mig åt mitt företag Jojo Design där jag tillverkar smycken och namnhalsband av olika slag. Denna verksamhet startade i april och har de senaste månaderna betytt väldigt mycket för mig. Scrapbooking är såklart också viktigt, och någonting som blivit allt mer viktigt för var dag som går är fotografering. Jag drömmer om att ständigt förbättras och lära mig mer. Jag ser en väldig utveckling i mina foton, men de är fortfarande långt ifrån bra. Men ni vet ju vad man säger - övning ger färdighet.

Välkomna till min blogg och mitt liv :)